Njord

Njord

Bygd av Lennart Rundqvist 1995-1997. Ägare Peter Algotsson.

Fakta om Njord

Hur Njord blev till

eller när jag nästan förfrös fingrarna i ett svinkallt presseningsskjul

Allt började med en envis Kennert P. som tyckte att jag skulle bygga en spriseglare! Jag hade ju fått förmånen att provsegla hans Asta så jag visste ju att segelegenskaperna var så otroligt mycket bättre än de ”allmoge”-seglare jag haft och seglat tidigare.

X antal år senare blev det ett tillfälle då Kjell skulle bygga ett skrov till Johan. Kennert frågade om jag inte skulle hoppa på för det skulle ju bli billigare om vi var två, då vi kunde köpa plast tillsammans och få bättre pris.

Ann-Helen och jag kom fram till att det var bäst att ta chansen och samtidigt hoppas på att vi skulle lyckas och sälja Måsen, vår gamla men renoverade snipa.

Sagt och gjort Kjell ordnade bra pris på plasten och det var bara att dra igång hela projektet i mitten på oktober 1995. Vi började med att bygga Kjells skrov och sen var det vår tur. Snacka om att man hade ont på näsan efter två dagars plastande med en mask som klämde så in i h….vete.

Efter cirka en vecka var det dags för det stora ögonblicket när skrovet skulle ur formen. Vi bände och bräckte och så slog vi i en hink med vatten och då började hon röra på sig så sakteliga. Efter lite mer vatten så fick vi till sist skrovet ur formen och det kändes som lite sim sala bim. Plötsligt hade plasttunnan och glasfiberrullen förvandlats till ett segelbåtsskrov.

Jag kunde redan se henne färdig framför mig. Det kunde ju inte vara så mycket arbete kvar väl????

Skrovet utan förstärkningar var ganska sladdrigt så vi började med att fixera det med hjälp av några brädor mellan skrov och tak. Jag började med att plasta akter och förtofter som jag sedan plastade fast för att stabilisera skrovet. Även andra förstärkningar byggdes in. Jag göt de invändiga kölvikterna och plastade fast dem i kölsvinet och sen kunde jag plasta dit durken som också stabiliserade och styvade upp skrovet.

Nu skulle fästen för balkvägare och dylikt, som senare skarndäcket skulle fästas i, plastas fast. Även fästen till tofter och mastbänk plastades dit. Däcksbalkar för akterdäcket tillverkades och sattes på plats. När allt satt som det skulle så hyvlade vi in den rätta lutningen på det.

Efter detta var det dags att dra ut båten och vända henne upp och ner. Ute skulle jag slipa bort gelcoaten runt kölen. Sedan var det bara att släpa in henne igen. För nu hade det blivit tid för att bygga en djupare köl för bättre ”bett” och mindre avdrift på kryssen samt även bygga igen propelleruttaget i aktern.

En blyköl på 48 kg göt jag av gamla balansvikter som jag plastade fast utvändigt. Sedan byggde jag upp hela härligheten med divinycell och sen på med ny plast och glasfiber.

Rodret tillverkades av ett rostfritt skelett. Mellan ”revbenen” fyllde jag ut med divinycell, som jag sedan plastade runt med glasfiber.

Nu var det äntligen dags att dra hem skrovet till mitt gamla presseningsskjul. Det hade nu blivit 19 december. Julhelgen ägnades åt allmänt i ordning ställande i skjulet innan det var dags att dra igång med allt träarbete.

Nu var det dags att börja fundera på hur brädhögen med ek och ask skulle förvandlas till skarn och akterdäck, tofter, durkar, relingslist, och allt annat träarbete som skulle till innan det hela var klart. Min tanke var att allt skulle vara i ek utom ribben i akterdäcket och på främre toften. Jag hade köpt ask med brun kärna och den sågade jag ut så att jag kunde göra ribb till det. Jag la varannan fur varannan brun ask.

Jag hade dock inte hunnit så värst långt förrän Bergkvara drabbades av en riktig snöstorm, den värsta i mannaminne*.

Nu insåg jag att jag inte skulle kunna hålla min tidsplan med sjösättning till sommaren. Innan jag bara hade skottat mig fram till båtskjulet hade det gått en vecka. Sen var det flera kvällars skottande inne i skjulet då det var cirka en meter högt därinne med snö. Temperaturen låg nu konstant mellan -10 och -20 grader och det var inget roligt alls att hålla i metallverktyg utan handskar.

Jag bestämde mig nu för att bygga båten som jag verkligen ville ha den och inte stressa för att få den i sjön till sommaren utan inrikta mig på sommaren -97 istället.

Det var betydligt mer arbete med träjobben i tid räknat, än jag någonsin hade trott. Ofta saknade jag en arm eller två för att kunna hålla emot, exempelvis att sätta upp sargarna var ett klart problem.

Jag jobbade på i lugn takt under sommaren -96, men fick ändå segla en hel del i och med att jag gastade åt Kennert. Under hösten och våren gick jag ut stenhårt och sen ökade jag hela tiden för att kunna sjösätta tidigt. Det blir ju aldrig som man tänkt sig och allt tar längre tid än man tror. Om man på förhand räknar ut hur lång tid ett arbete skall ta och sen multiplicerar med pi (3,14) så hamnar man ganska nära verkligheten.

Bara att göra masten var ett projekt som tog betydligt längre tid än beräknat. Jag gjorde den ihålig med invändiga fall. Jag fick låna tvingar av alla jag kände när den skulle limmas ihop. Till sist var hon klar att sjösättas i slutet av juni. Innan sjösättning var det dags att dra hem henne till Kennert för riggning och fastskruvning av alla beslag, ledvagn m.m.

Så kom sjösättning med dop och champagne.

Första seglatsen kan jag inte beskriva, då den måste upplevas!

/Lennart Rundqvist

* Mannaminne sägs vara ungefär två år!